Även om jag har velat springa så har jag inte kunnat göra det på ett tag på grund av någon skada i foten jag drog på mig i samband med marathonet i Stockholm för några veckor sedan. Men idag drog jag på mig löpskorna igen och tog en runda i skogen här utanför. Foten var väl inte helt hundra, men det funkade iaf. Får se om jag kan vara med på Rådalunken som jag tänkt.
Imorgon är det tempotävling som gäller. Lidköping-Skara-Lidköping. Det kan nog bli kul.
Efter maran i lördags fick jag av någon anledning tillbaka lite träningsmotivation. Så trots värkande fötter stackt jag till Oltorp efter jobbet idag och körde några varv på den fina banan.
I höstas var vi några stycken som anmälde oss till Stockholms jubileumsmarathon.
Det kändes som en kul utmaning och vi hade ju hela vintern på oss att träna. Så det skulle nog gå bra.
I Januari började jag min satsning och tränade hårt, ofta och långt. Deltog även i några lopp som gick bättre och bättre för varje gång.
Tyvärr så sa mina benhinnor ifrån ordentligt efter två månaders träning. Jag åkte på benhinneinflammation och blev tvungen att hålla mig ifrån löpningen en längre tid.
Eftersom jag inte kunde springa så fick jag ägna mig åt cykling istället. Ungefär en gång i veckan gjorde jag ett försök att springa, men det slutade varje gång med att jag fick promenera hem p.g.a. att benhinnorna värkte. Jag tappade motivationen och struntade helt i löpträningen.
Av någon anledning tappade jag även motivationen till att träna cykel. Jag har kört ett antal cykellopp i år, men träning har det blivit väldigt lite av, vilket har varit rätt skönt faktiskt. Tävlingarna har gått skapligt ändå.
Vid det här laget hade jag mer eller mindre lagt ner marathonet i Stockholm, tills i onsdags när jag träffade Jimmy frågade om jag inte skulle med och springa trots allt. Han hade lika få träningstimmar bakom sig som jag de senaste månaderna.
Det behövdes inte speciellt lång betänketid innan jag tackade ja.
Nu var målet att genomföra maran oavsett hur lång tid det skulle ta.
Vi åkte iväg lördag morgon, alltså igår. Starten skulle gå vid 14-tiden. Efter några felkörningar och lite velande hamnade vi vill slut rätt. Stockholm stadion. Vi var nog dom sista som hämtade ut nummerlapparna, men det var bara skönt för då slapp vi köa och det blev ingen dötid innan start.
När vi kom in i stadion och det var dags för start var det nästan fullsatt på läktarna och det var en mäktig stämning. Alla hejade och klappade händerna.
Stämningen höll i sig under hela loppet. Det stod folk utmed nästan hela banan och hejade fram oss.
Den första milen var snart avklarad men för att orka fullfölja de 42 kilometrarna så gick vi någon minut vid varje eller varannan vätskekontroll. Det kändes så bra i början att vi började prata om tider på 3,30. Man måste ju vara optimistisk. Men redan vid 24 kilometer kände jag att tempot var i högsta laget och beslöt mig för att sänka något. Jimmy hade bra flyt och fortsatte själv.
När jag hade kommit tre mil gjorde det så ont i benen att jag blev tveksam till att jag skulle klara av att ta mig till mål. Det var ju faktiskt tolv kilometer kvar. Det är mycket långt när benen inte vill röra sig.
Det var benen som var problemet jag var hela tiden pigg och klar i huvudet, som tur var. Hjärtat och lungorna behövde inte heller jobba så mycket.
Rätt som det var stog det 35 km på en skylt och jag började se ett slut på eländet. Av någon väldigt underlig anledning gick det lättare och lättare ju närmare mål jag kom. De sista tre kilometrarna hade jag samma fart som de första tjugo, med endast några små svackor.
Målgången var på samma ställe som starten. Alltså i på stadion och ett varv på löpbanan. Den känslan som var i kroppen när jag sprang de sista fyra hundra meterna var utan tvekan värt allt slit och all smarta jag hade utstått under stora delar av loppet.
Min sluttid blev 4.04 och Jimmy sprang in på 3.52. Våra placeringar blev 1080 resp. 1500 nånting. Vi hade ca 9000 löpare bakom oss.
Fredda sprang in på 3.34 och fick en placering på 430 om jag minns rätt.
Tyvärr kunde inte Tommy och Rigge deltaga p.g.a. skador.
Måste säga att det var ett väldigt bra arrangemang och en stöttande publik.
