Visar inlägg med etikett Tävling. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Tävling. Visa alla inlägg

lördag 4 maj 2013

Jönköpings Varvlopp

Året började för min del med en racertävling i Jönköping för några veckor sedan. Vill väl inte påstå att jag är nöjd med min insats då jag tappade huvudklungan redan efter några varv. Inte för att jag var direkt trött, utan det var ett misstag helt enkelt. Och i verkligheten är det tyvärr inte lika lätt att komma ikapp klungan som det ser ut att vara på tv. Som tur var hade jag sällskap av Karl och några andra, så vi fullföljde loppet ändå.
Bästa insatsen stod Johannes för, som gick med i en tidig utbrytning och slutade som fyra.

Vi var fem stycken från Kvänum
Johannes Karlsson, Specialized Tarmac
Skara-Johan, Specialized Tarmac
Jansberger, Specialized Tarmac
Karl, Specialized Venge
Christian (Jag) Sääv, Specialized Venge

Vi gillar Specialized!

onsdag 10 april 2013

Tävlingspremiär i helgen

Nu är det bara några dagar kvar till årets första tävling. Det är Jönköpings varvlopp som står på schemat.
Vi blir fem stycken från KIF i klungan.
Har ingen aning om hur min form är, men det lär jag märka ganska snabbt.

måndag 18 februari 2013

En andraplats i Ryda SK:s öppna klubbmästerskap

Efter att ha provkört banan ett varv bestämde jag mig för att inte krångla med någon fästvalla utan ägna mig åt stakning hela loppet. Både banprofilen och föret passade bra för stakning så det visade sig vara ett bra val.
66 minuter körde jag mina två mil på och det var dagens näst bästa tid.
Polaren visade att jag hade haft en snittpuls på 91% av max. Så mycket mer hade jag inte kunnat ta i.

Jag får väl nämna också att det gick en annan tävling samtidigt, som troligtvis dom snabbaste skidåkarna var iväg på.

lördag 16 februari 2013

Dags för en skidtävling igen

Ja, om ett par timmar går starten för Rydas KM. Tävlingen äger rum på Bjertorps golfbana och det är 2 mil som ska köras på klassiskt vis.
Känner mig taggad!

lördag 2 februari 2013

Resultatet från Billingen

Mina Karhu Volcan fungerade helt fantastiskt. Lätta, fina och med ett näst intill överkänsligt glid.

Riktigt bra kört av Jimmy också, som inte stått på ett par skidor på över åtta år.


Överlevde skidloppet på Billingen

Och tog mig i mål också.
2,1 mil var alldeles lagom att köra med åtta träningspass i kroppen. Kände mig stark hela vägen in i mål.
Tiden blev strax över timmen, men jag vet inte än vilken placering jag fick.


söndag 2 september 2012

Finnmarksturen och SK Granans Mtb-lopp

Skulle skrivit tidigare, men det har inte blivit av.

Förra helgen började jag med att köra en mtb-tävling i Brålanda, eller strax utanför.
Efter att jag värmt upp en aning och det var några minuter kvar upptäckte jag att det satt ett häftstift i mitt framdäck. Jag drog ut det och i samma stund började luften sippra ut. I vanlig ordning hade jag varken pump eller slang med mig, men Markus å andra sidan hade halva verkstaden med sig så han var snäll och hjälpte mig att få luft i däcket igen. Tack Markus!
Starten gick och vi var fyra stycken som kom iväg lite snabbare än de övriga. Tempot var ganska högt från början och jag gjorde allt för att slippa ta vind på grusvägarna, men det var svårt att komma undan. Så jag fick allt ta några förningar. Efter några kilometer lättåkt elljusspår och grusväg kom vi äntligen in på lite stig. Tempot var fortfarande högt, men inte alls lika ansträngande. Så jag kände att jag kunde vila en aning. Rätt som det var ställde sig min sadel rakt upp efter att jag kört ner i en grop och det var helt omöjligt att sitta. Jag försökte att hoppa rätt den men lyckades inte. Blev tvungen att kliva av cykeln och slå ner sadeln. Som tur var befann vi oss fortfarande på en stig så det var inga problem att komma ikapp tätgruppen. Tyvärr hamnade inte sadeln helt rätt och det störde mig väldigt mycket. Så jag blev helt enkelt tvungen att stanna en gång till och fixa till sadeln ordentligt. Efter det lyckades jag inte komma ikapp tätgruppen igen så jag slutade på en fjärde eller möjligtvis femteplats.

Nästa dag ringde väckarklockan redan 04:20 och det var dags att åka till Ludvika och köra Finnmarksturen.
Trots min brist på träning de senaste månaderna kände jag inte av speciellt mycket från tävlingen dagen innan och det gav mig en lite gnutta hopp om att det kunde bli en rolig resa.

Jag öppnade loppet väldigt försiktigt och försökte hitta ett lagom tempo som jag skulle kunna hålla hela tävlingen utan gå i väggen. Det är en hel del singeltrack på Finnmarksturen (Vilket jag älskar och tycker att det borde vara mycket, mycket mer av på alla mountainbike lopp, den som tycker något annat kan ägna sig åt racercykling) så det flöt på ganska bra.
Med i den stora klungan var även Karl, som för övrigt är i sitt livs bästa form, vilket han gärna visade genom att öka tempot ett flertal tillfällen så att jag till slut inte orkade och fick släppa. Det var fler som fick släppa så det var väl inte hela världen.
Resten av loppet gick enklare än jag trodde, även om jag var bra trött i de sista klättringarna.
Från SK Granans Mtb-lopp
Ken några meter innan målgång i Brålanda
Man får passa sig så man inte klipper av några hydralslangar...
Full fart på Finnmarksturen. Roligaste långloppet!



 

fredag 24 augusti 2012

Dubbelhelg

Efter en väldigt lugn sommar med bara några enstaka löppass och knappt ingen cykling alls tänkte jag nu chocka kroppen ordentligt och dra till med två tävlingar i helgen.
Först ut blir det ett Granans MTB lopp i Dalsland. Den körde jag förra året också och då gick det bra.
Om allt går som planerat så är det Finnmarksturen i Ludvika som gäller på söndag. Den har blivit något nerkortad sen tidigare år, men det sägs också att det är mindre grusväg och mer singeltrack på den nya sträckningen. Precis som det ska vara helt enkelt när det handlar om mountainbike.
Får se hur det går.

söndag 15 juli 2012

Stockholm jubileumsmarathon

I höstas var vi några stycken som anmälde oss till Stockholms jubileumsmarathon.
Det kändes som en kul utmaning och vi hade ju hela vintern på oss att träna. Så det skulle nog gå bra.

I Januari började jag min satsning och tränade hårt, ofta och långt. Deltog även i några lopp som gick bättre och bättre för varje gång.
Tyvärr så sa mina benhinnor ifrån ordentligt efter två månaders träning. Jag åkte på benhinneinflammation och blev tvungen att hålla mig ifrån löpningen en längre tid.
Eftersom jag inte kunde springa så fick jag ägna mig åt cykling istället. Ungefär en gång i veckan gjorde jag ett försök att springa, men det slutade varje gång med att jag fick promenera hem p.g.a. att benhinnorna värkte. Jag tappade motivationen och struntade helt i löpträningen.
Av någon anledning tappade jag även motivationen till att träna cykel. Jag har kört ett antal cykellopp i år, men träning har det blivit väldigt lite av, vilket har varit rätt skönt faktiskt. Tävlingarna har gått skapligt ändå.

Vid det här laget hade jag mer eller mindre lagt ner marathonet i Stockholm, tills i onsdags när jag träffade Jimmy frågade om jag inte skulle med och springa trots allt. Han hade lika få träningstimmar bakom sig som jag de senaste månaderna.
Det behövdes inte speciellt lång betänketid innan jag tackade ja.
Nu var målet att genomföra maran oavsett hur lång tid det skulle ta.

Vi åkte iväg lördag morgon, alltså igår. Starten skulle gå vid 14-tiden. Efter några felkörningar och lite velande hamnade vi vill slut rätt. Stockholm stadion. Vi var nog dom sista som hämtade ut nummerlapparna, men det var bara skönt för då slapp vi köa och det blev ingen dötid innan start.
När vi kom in i stadion och det var dags för start var det nästan fullsatt på läktarna och det var en mäktig stämning. Alla hejade och klappade händerna.
Stämningen höll i sig under hela loppet. Det stod folk utmed nästan hela banan och hejade fram oss.
Den första milen var snart avklarad men för att orka fullfölja de 42 kilometrarna så gick vi någon minut vid varje eller varannan vätskekontroll. Det kändes så bra i början att vi började prata om tider på 3,30. Man måste ju vara optimistisk. Men redan vid 24 kilometer kände jag att tempot var i högsta laget och beslöt mig för att sänka något. Jimmy hade bra flyt och fortsatte själv.
När jag hade kommit tre mil gjorde det så ont i benen att jag blev tveksam till att jag skulle klara av att ta mig till mål. Det var ju faktiskt tolv kilometer kvar. Det är mycket långt när benen inte vill röra sig.
Det var benen som var problemet jag var hela tiden pigg och klar i huvudet, som tur var. Hjärtat och lungorna behövde inte heller jobba så mycket.
Rätt som det var stog det 35 km på en skylt och jag började se ett slut på eländet. Av någon väldigt underlig anledning gick det lättare och lättare ju närmare mål jag kom. De sista tre kilometrarna hade jag samma fart som de första tjugo, med endast några små svackor.
Målgången var på samma ställe som starten. Alltså i på stadion och ett varv på löpbanan. Den känslan som var i kroppen när jag sprang de sista fyra hundra meterna var utan tvekan värt allt slit och all smarta jag hade utstått under stora delar av loppet.
Min sluttid blev 4.04 och Jimmy sprang in på 3.52. Våra placeringar blev 1080 resp. 1500 nånting. Vi hade ca 9000 löpare bakom oss.
Fredda sprang in på 3.34 och fick en placering på 430 om jag minns rätt.
Tyvärr kunde inte Tommy och Rigge deltaga p.g.a. skador.

Måste säga att det var ett väldigt bra arrangemang och en stöttande publik.

måndag 11 juni 2012

Lida Loop

I helgen har vi varit i Stockholm och kört den andra deltävlingen i svenska långloppskuppen.
Trots mycket regn de senaste dagarna var banan i väldigt fint skick.
För min egen del gick det ganska bra bortsett från att jag blev väldigt trött på slutet.
Grattis till Johan och Johannes som gjorde bra ifrån sig som vanligt.
Tommy måste också kort fort eftersom han var en lite före mig i mål.
Hoppas kunna lägga ut lite mer bilder i veckan.


lördag 28 april 2012

Kolmårdenbiken

Med halsont och snuva gjorde jag en chansning och startade med förhoppningen att det skulle gå över. Den första timmen kändes bra och kroppen svarade skapligt.
Banan var helt i min smak. Mycket singeltrack och mycket lera.
Tyvärr blev jag sämre i halsen och vågade inte fresta kroppen, så jag valde att bryta efter andra loopen.

söndag 15 april 2012

Pallen i Skåne

Det blev en rolig men väldigt jobbig tävlingspremiär i Skåne.
6 varv skulle vi köra på en bana som mätte 5.5 km per varv.
Banan var ganska teknisk men lättkörd, helt i min smak.
De första fyra varven gick som en dans och jag ledde min klass ganska stort.
När vi gick in på femte varvet fick jag lite problem med ena växelreglaget vilket gjorde att jag hade väldigt svårt för att växla till lättare växlar. Även min rygg började säga ifrån lite. Jag tappade en massa tid och blev omkörd så jag hamnade tvåa.
I samma stund som jag blev omkörd fick jag ordning på växeln så det gick att köra fort igen, men då var mina krafter helt slut så jag hade inte en chans att återta min ledning.
Slutade alltså som tvåa i H30 med en åktid på ca 1.39.00.


fredag 6 januari 2012

Vinterserien i Trollhättan

Idag var vi i Trollhättan och sprang en deltävling i vinterserien. Banan mätte 11.89 kilometer och bestod till 100 procen av asfalt och två rejäla stigningar.
Vi kom överens om att skamgränsen för mig och Fredda skulle vara 50 minuter. Det lät rimligt.
Starten gick och de första kilometerna kändes väldigt bra. Även den första stigningen gick lätt. Jag var med i en mindre grupp med tre man och till en början låg jag gärna som tvåa i gruppen för att inte förhasta mig. Men när det började gå utför gick det så lätt att jag gick fram och ökade farten en aning. Vi hade bra samarbete i gruppen och drog växelvis hela vägen.
När det endast återstod en mindre klättring upp till mål tvingades jag att släppa klungan och springa själv in i mål på tiden 49.45. Ingen tid att skryta med, men med tanke på vart jag befinner mig i min träningsperiod och hur lätt loppet gick så är jag väldigt nöjd.

Tjarå!

söndag 30 oktober 2011

Stockholm Cyclo Cross

Vi var fem från klubben som åte iväg, fem som startade, men bara två som gick i mål.
Det började redan på uppvärmningen när Johannes gick i backen ganska rejält. Han startade ändå, men hade såna smärtor i kroppen att han blev tvungen att bryta efter fem min.
Nästa man som gick av var Jberger. Kommer inte riktigt ihåg varför.
Nu var vi bara tre stycken från KIF kvar på banan. Jag låg några sekunder bakom Karl, som i sin tur låg några sekunder bakom Johan.
För varje varv som gick tog jag in på Karl (även om han hävdar något annat) och tanken var att komma ikapp honom lagom till de två sista varven. Då kunde vi hjälpas åt på slutet.
Men så blev det inte. För med ca tre eller fyra varv kvar vurpade Karl i en hal kullerstenskurva och blev liggande mitt på banan mer eller mindre avsvimmad. Även han fick alltså bryta tävlingen.
Det kändes som att jag var en av få som höll mig på hjulen hela loppet.

Om man bortser från mina skadade lagkamrater så var det en riktigt kul tävling som passade mig bra. Gick i mål på en placering någonstans mellan 20 och 30. Vet inte riktigt eftersom dom hade problem med räkningen av någon anledning. I vilket fall som helst så är jag nöjd med min insats även om jag kunde ha tagit i lite mer från början.

söndag 9 oktober 2011

Söderköping CX

Tyvärr hade jag inte möjlighet att vara med på Kumlacrossen igår. Men som tur var så var det tävling idag också.
Banan såg torr och fin vilket inte är speciellt vanligt när det gäller cykelcross. Men det var nog tur att det var så torrt med tanke på att banan bestod av 80 procent gräs.
Idag tänkte jag ta det lugnt i början för att inte krokna efter halva loppet som jag har haft en förmåga att göra de senaste tävlingarna.
Starten gick och jag tog det ganska lugnt. Helt enligt planen. Det funkade skapligt hela tävlingen utan några större incidenter.
Har inte sett några resultat än och det känns som det kvittar.
Det var iaf en kul tävling och vi var omkring 40 startande i Superklassen. Längtar redan till nästa lopp.
Published with Blogger-droid v1.7.4

söndag 25 september 2011

Focus Cross Race Tidan 2011

Igår var vi i Tidan och körde CX-tävling. Säsongens första för min del. Jag var kanske lite väl dåligt förberedd, men fick i alla fall en rejäl genomkörare.
Bättre gick det för Johan och Johannes som slutade på en tredje och en fjärde plats. Johan vann ocså sin klass H30.
Själv var jag med rätt bra i början, vilket i och för sig inte är så svårt, men det känndes som om jag kunde ha en bra dag. Men redan efter ett par varv kände jag att något inte stod rätt när jag plötsligt spydde rakt ut. Eller rakt ner blev det som tur var. Jag drog ner på tempot för att återhämta mig lite och gjorde ett nytt försök. Men det tog inte lång tid innan jag spydde igen och jag var beredd att ge upp och bryta, men jag kände mig mer eller mindre tvingad att fortsätta eftersom både brorsan och Jberger stog och blängde på mig vid banan. Jag bet ihop så gott jag kunde och försökte fullföjla loppet men efter tredje spyan slängde jag in handduken och klev av.

Nu blir det hårdträning!

Johannes och Johan sida vid sida på första hindret

På första varvet var jag jättepigg!


Min cykel funkade hur bra som helst.



lördag 27 augusti 2011

Seger i Dalsland!

Det gick bra för mig på dagens tävling. Så bra att jag var först över mållinjen. Mycket tack vare att banan passade mig bra. Grusvägarna var inte så långa och singeltracken var ganska lerig, vilket uppenbarligen gynnade mig.
Banan var ca 15 kilometer lång och den skulle köras två varv.
Jag gick loss redan på första varvet på en lerig stig och skapade en liten lucka som jag sen utökade efter varje skogsparti.

Cykeln för dagens tävling var en Specialized Stumpjumper Comp 29:er, årgång 2012. En riktig snygg hoj!

Tack Marcus för inbjudan!
Published with Blogger-droid v1.6.7

onsdag 24 augusti 2011

LCK:s KM i linjelopp

Alldeles nyss körde vi LCK:s klubbmästerskap i linje. Det var kraftig kantvind hela varvet. Låter otroligt, men så var det faktiskt.
Det var en och annan som försökte, med några utbrytningar utan nån som helst framgång. Så det blev alltså en klungspurt upp för målbacken som Jberger rodde hem. Johannes blev tvåa, Skara-Johan trea. Sen kommer jag inte riktigt ihåg hur placeringarna blev, men jag tror att jag blev femma och jag vet att det kryllade av cyklister från Team Evalds MTB 29:er i toppen.

tisdag 23 augusti 2011

LCK:s KM fick bli sista turen på Epicen

Jag parkerade bilen ca två minuter innan start. Som tur var hade Jberger anmält mig. Jag hann knappt hälsa innan starten gick och det var inte den lugnaste starten jag varit med om. Det var iofs. väntat med tanke på vilka som var med.
Johannes och Johan fick tidigt en lucka medan jag tog hjul på Tommy strax efter. På singeltracken fick jag en liten chans att återhämta mig och planen blev att hänga av Tommy och Jberger på nästa varv i skogen.
Efter ett halvt varv blev det dags för lättåkt skogsväg igen, vilket lättåkt-skogsvägs-experten Jberger utnyttjade och ryckte för fullt.
Nu var vi tre kvar i min klunga och jag var grymt sugen på att jaga ikapp Jberger på singeltracken igen, men han höll ett högt tempo även där så vi lät honom åka själv.
Med ett varv kvar var jag helt förstörd och orkade inte riktigt hänga med när Mariestad-cyklisten och Tommy gick om mig på skogsvägen. Jag var ikapp nån gång på singeltracken, men jag hade stora problem. Bröstet sved och det änna small i hjärtat. Lite uppvärmning hade nog inte skadat :)
Grattis till Johannes som blev totalsegrare och till Jberger som blev LCK:s klubbmästare. Själv blev jag sexa. Blä!
Riktigt rolig tävling iaf. Motståndet var det hårdaste på flera år! I toppen var det 29:ers som dominerade.

Detta var den sista tävlingen på min Epic. Cykeln har varit fantastisk och jag är helnöjd. Det kommer att bli en likadan till nästa år.

På onsdag är det race igen. Fast då åt det landsväg som gäller. Info finns på LCK:s hemsida.




Published with Blogger-droid v1.6.7

onsdag 17 augusti 2011

Cykelvasan 2011

Var uppe i de Norrländska trakterna i helgen och körde cykelvasan. Ett lopp på över sju tusen cyklister, vilket gör Cykelvasan till Sveriges största cykeltävling på grus.
Helgen innan, eller om det var två helger innan så körde vi ett annat lopp i samma trakter som heter Engelbrektsturen. Ett viktigt lopp eftersom det var seedningsgrundande för Cykelvasan. Med god marginal klarade jag tidsgränsen för att få starta i första startledet på Cykelvasan. Trots detta blev jag och många med mig nekade till att stå i fålla ett och istället hänvisade till femte startled. Det startledet ingick inte ens i tävlingen utan var första motionärsfållan med start en kvart efter tävlingsklassen.
Jag sa till tanten i kassan att hon skulle skärpa sig och att jag åker hem om jag inte får tävla. Jag hade ju klarat den angivna tiden för att få stå i första startledet. Hon sa att det var fler som hade blivit arga och åkt hem av samma anledning så det spelade ingen roll.
Jag förstår inte varför det ska vara så krångligt att seeda upp sig på Vasaloppet när alla andra långloppsarrangörer i hela världen klarar det galant. På Vasan var man tvungen få ett nytt nummer och det var tydligen startnumren till första startled som hade tagit slut och att det var därför de inte kunde ta in fler i den fållan. Till saken hör också att jag tidigare hade mailat min tid och placering från Engelbrektsturen till seedningsavdelningen på vasaloppet. Precis enligt seedningsreglerna, men helt utan varken svar eller resultat.
Till slut fick jag i alla fall ett startnummer till startled fyra som jag bestämde mig för att tacka ja till. Det var inte så mycket annat att välja på.
En annn grej de också missade totalt som jag inte heller kan ha någon förståelse för är att det står Lidköping som min klubb. Absolut inget ont om Lidköping, men jag anmälde mig som Kvänums IF och jag har licens för Kvänums IF. Så det förstår jag inte riktigt hur de lyckades med.

Väl på startlinjen, eller rättare sagt, fem hundra meter bakom startlinjen visste jag att enda chansen att få en hyfsad sluttid var att köra stenhårt så länge som möjligt innan det blir för långt mellan klungorna, hoppas att återhämtningen fungerar bra och att det finns många snabba cyklister även långt bak i startleden som jag skulle kunna åka med.
De första fyra, kanske fem milen gick rätt bra. Jag tog mig fram bra bland klungorna, men när avstånden blev längre mellan varje klunga så började jag få problem. Om det åtminstone hade varit lite singeltrack. Att åka ensam och snabbt på grusväg är inte min starka sida.
Efter mitt sista desperata försök att komma ikapp en snabbare klunga på ett av de stökigare partierna gick jag mer eller mindre i väggen istället. Då var det cirka tre mil kvar som jag i stort sett bara rullade igenom. Med facit i hand hade jag kanske tjänat på att ta det lite lugnare, men man vet ju aldrig. Då hade jag säkert bara haft tråkigare.

Det enda positiva med Cykelvasan, förutom min Epic 29:er, var att banan var betydligt roligare än jag trodde. Visserligen fanns det ingen singeltrack, men de flesta grus och skogsvägspartierna var riktigt roliga.

Om jag ska köra nästa år? Bara om jag får starta i första startled.