För första gången i min tvååriga cykelkariär tänkte jag köra Finnmarksturen. Hade planer på att köra redan förra året, men det blev aldrig av.
Vi var två stycken från Kvänum som stack iväg i fredags. Jag och Viktorsson. Svensson hade tyvärr blivit sjuk några dagar innan så han fick stanna hemma och äta medicin istället.
Jag kände ingen som helst nervösitet innan starten vilket är väldigt ovanligt för att vara mig. Fick starta i led 1 vilket jag var nöjd med. Då är det betydligt lättare att hamna i bra klungor.
Redan efter någon kilometer var jag inblandad i första vurpan. Det var två tjejer som krokade ihop och välte precis framför mig. Det tog tvärstopp även för mig och blev påkörd i ryggen, men det gick bra.
De första fem milen var väldigt tunga och jag hade problem att hänga med. Jag visste inte om det berodde på att jag var långt fram i fältet eller om jag hade en dålig dag.
Jag har ingen aning om vad platserna heter, men i en ganska rejäl stigning efter ca fem mil så vaknade benen och det började kännas bra. Tidigare hade jag bara känt mig snabb på de få stigarna som fanns. Det vär nämligen grusväg i stort sett hela tiden, men när man minst anade det så dök det upp en fin stig, kanske var tjugonde minut ungefär. Då var det bara till att stå på för fullt.
Jag blev piggare och piggare hela tiden och tog mig framåt mestadels på egen hand de sista fyra milen. Kom ikapp och hängde av ganska många på slutet.
Gick i mål på tiden 4:48:31 vilket ledde till en 25:de plats i H-elit som jag givetvis är nöjd med.
Det var en kul tävling. Kunde vart lite mer skogsstig, men de stigarna som fanns var väldigt trevliga iaf.
söndag 30 augusti 2009
torsdag 27 augusti 2009
Mer KM
Då var även klubbmästerskapen i XC och linje avklarade för LCK.
XC-loppet gick i måndags och jag rullade dit med väldigt tunga ben. Hade inte återhämtat mig speciellt mycket sen Mösseberg dagen innan.
Banan var ungefär samma som förra året fast åt andra hållet. Jag pratar alltså om banan i Filsbäck. (En av mina intervallbanor). En väldigt lättåkt och snabb bana.
Starten skulle gå 18:30 och jag trodde att Jansberger skulle bli min enda konkurrent av de startande. Men ca en sekund i halv sju kom Tommy flåsandes på sin Epic. Honom ser jag defenetivt som en konkurrent på denna typen av tävlingar och banor.
Starten gick och Jansberger pinnade på rejält på den kilometerlånga skogsvägen, tätt följd av mig och nån mer. När avfarten till stigen närmade sig la jag mig i så bra position som möjligt för att vara först in i skogen. Bakom mig hörde jag Tommy be folk att akta på sig och han kom in i skogen som nummer två före Jansberger.
Jag trampade på riktigt hårt för att skaka av så många som möjligt så fort som möjligt och redan innan första varvet så hade jag och Tommy en lucka på ca 20 sekunder. Vi slog av på farten och cyklade de två resterande varven lugnt och försiktigt. Det slutade med en spurtuppgörelse som jag vann med några centimeter.
Linjeloppet körde vi i onsdags på Kinnekulle. Exakt samma bana som förra året.
Min tanke där var att åka som en dåre. Utbrytningar och attacker!
I en av mina attacker fick jag med mig två icke-lck:are som såg starka ut. Detta kan bli nåt, tänkte jag och körde som en idiot. Med hög fart och korta förningar blev luckan större och större. Men när vi kom ner i medvindspartiet hände något och farten blev alldeles för låg. Vi blev inhämtade i backen vid varvningen. Tydligen hade Jansberger jagat oss så hårt att han spydde. Hehe!
På det resterande och sista varvet hände det inte lika mycket. Ett och annat ryck från min sida, men inget jag kunde göra något av.
Blev rejält stum i benen sista gången i backen och orkade tyvärr inte vara med och spurta om vinsten. Ångrar att jag inte gjorde ett sista försök i backen iaf. För det såg inte ut att gå fort över mållinjen...
XC-loppet gick i måndags och jag rullade dit med väldigt tunga ben. Hade inte återhämtat mig speciellt mycket sen Mösseberg dagen innan.
Banan var ungefär samma som förra året fast åt andra hållet. Jag pratar alltså om banan i Filsbäck. (En av mina intervallbanor). En väldigt lättåkt och snabb bana.
Starten skulle gå 18:30 och jag trodde att Jansberger skulle bli min enda konkurrent av de startande. Men ca en sekund i halv sju kom Tommy flåsandes på sin Epic. Honom ser jag defenetivt som en konkurrent på denna typen av tävlingar och banor.
Starten gick och Jansberger pinnade på rejält på den kilometerlånga skogsvägen, tätt följd av mig och nån mer. När avfarten till stigen närmade sig la jag mig i så bra position som möjligt för att vara först in i skogen. Bakom mig hörde jag Tommy be folk att akta på sig och han kom in i skogen som nummer två före Jansberger.
Jag trampade på riktigt hårt för att skaka av så många som möjligt så fort som möjligt och redan innan första varvet så hade jag och Tommy en lucka på ca 20 sekunder. Vi slog av på farten och cyklade de två resterande varven lugnt och försiktigt. Det slutade med en spurtuppgörelse som jag vann med några centimeter.
Linjeloppet körde vi i onsdags på Kinnekulle. Exakt samma bana som förra året.
Min tanke där var att åka som en dåre. Utbrytningar och attacker!
I en av mina attacker fick jag med mig två icke-lck:are som såg starka ut. Detta kan bli nåt, tänkte jag och körde som en idiot. Med hög fart och korta förningar blev luckan större och större. Men när vi kom ner i medvindspartiet hände något och farten blev alldeles för låg. Vi blev inhämtade i backen vid varvningen. Tydligen hade Jansberger jagat oss så hårt att han spydde. Hehe!
På det resterande och sista varvet hände det inte lika mycket. Ett och annat ryck från min sida, men inget jag kunde göra något av.
Blev rejält stum i benen sista gången i backen och orkade tyvärr inte vara med och spurta om vinsten. Ångrar att jag inte gjorde ett sista försök i backen iaf. För det såg inte ut att gå fort över mållinjen...
söndag 23 augusti 2009
Giro di Mösseberg
I helgen körde jag mina första riktiga landsvägslopp. Det började med ett GP på lördagen mitt i Falköping. Jag hamnade bland de sista i klungan redan på första varvet. Jag förstod lite för sent att man var tvungen att kriga oerhört hårt för sin position i klungan. Inget som jag är van vid precis. Efter några försök att avancera blev jag för trött för att hänga med. Det slutade med att jag bröt tävlingen.
Det smartaste hade varit att ligga kvar i bak och bara glida med så länge som möjligt, för tempot i sig hade jag inga större problem med. Jaja, får vara lite tuffare nästa gång.
Dagen därpå var det dags för linjelopp. Först en runda på ca fem mil på vägarna utanför stan. Tempot höll sig kring 35-40 någonstans. Helt ok fart. Det var några ryck lite här och där, men inget som ledde till någon större utbrytning.
Det var alltså en samlad klunga när vi kom in i Falköping igen där vi gick in på en bana som skulle köras nio varv. Det blev attack i första stigningen på första varvet. Likaså i andra stigningen på samma varv. Fältet drogs ut och det var svårt att hänga med. Sen var det ett par lugna varv innan nya attacker uppstod. Jag var med i klungan i ca fyra varv innan jag blev tvungen att släppa. Då var min tanke att det snart kommer att släppa fler cyklister som jag kan ansluta mig till. Så jag försökte hålla så högt tempo som möjligt. Men jag kom aldrig ikapp några. Det visade sig att alla som tappade klungan valde att bryta utom jag, så jag fick köra själv de sista milen. Lite tråkigt, men jag fick iaf grymt bra träning och det var ju det som var tanken med denna helgen.
Av 40 startande var det bara 22 inklusive mig som tog sig i mål.
Nu följer en vecka med två klubbmästerskap och Finnmarksturen till helgen.
Det smartaste hade varit att ligga kvar i bak och bara glida med så länge som möjligt, för tempot i sig hade jag inga större problem med. Jaja, får vara lite tuffare nästa gång.
Dagen därpå var det dags för linjelopp. Först en runda på ca fem mil på vägarna utanför stan. Tempot höll sig kring 35-40 någonstans. Helt ok fart. Det var några ryck lite här och där, men inget som ledde till någon större utbrytning.
Det var alltså en samlad klunga när vi kom in i Falköping igen där vi gick in på en bana som skulle köras nio varv. Det blev attack i första stigningen på första varvet. Likaså i andra stigningen på samma varv. Fältet drogs ut och det var svårt att hänga med. Sen var det ett par lugna varv innan nya attacker uppstod. Jag var med i klungan i ca fyra varv innan jag blev tvungen att släppa. Då var min tanke att det snart kommer att släppa fler cyklister som jag kan ansluta mig till. Så jag försökte hålla så högt tempo som möjligt. Men jag kom aldrig ikapp några. Det visade sig att alla som tappade klungan valde att bryta utom jag, så jag fick köra själv de sista milen. Lite tråkigt, men jag fick iaf grymt bra träning och det var ju det som var tanken med denna helgen.
Av 40 startande var det bara 22 inklusive mig som tog sig i mål.
Nu följer en vecka med två klubbmästerskap och Finnmarksturen till helgen.
onsdag 19 augusti 2009
Klubbmästerskap
Då var två klubbmästerskap avklarade för Lidköping CK.
Det började med ett MTB-Tempo i måndags som jag vann! Mina största kunkurenter ansåg jag vara min bror och Jansberger. Oturligt nog så föll brorsan inne i skogen och tappade ett antal sekunder och slutade på en tredje plats, ca 15 sek efter Jansberger. Bra kört ändå!
Själv hade jag skapligt flyt genom hela banan.
Dagens KM bestod av Tempo på landsväg. Min sämsta gren när det gäller cykling. Som tur var så skulle vi bara köra 16 km.
Jag lyckades hushålla med krafterna ganska bra och benen stumnade aldrig nämnvärt. Det var en ganska behaglig färd faktiskt. Det var väl också därför som tiden inte räkte så långt... Kom väl någonstans i mitten, men är ändå nöjd med min insats.
Nästa vecka blir det KM i XC och linje. Ska bli riktigt kul!
Det började med ett MTB-Tempo i måndags som jag vann! Mina största kunkurenter ansåg jag vara min bror och Jansberger. Oturligt nog så föll brorsan inne i skogen och tappade ett antal sekunder och slutade på en tredje plats, ca 15 sek efter Jansberger. Bra kört ändå!
Själv hade jag skapligt flyt genom hela banan.
Dagens KM bestod av Tempo på landsväg. Min sämsta gren när det gäller cykling. Som tur var så skulle vi bara köra 16 km.
Jag lyckades hushålla med krafterna ganska bra och benen stumnade aldrig nämnvärt. Det var en ganska behaglig färd faktiskt. Det var väl också därför som tiden inte räkte så långt... Kom väl någonstans i mitten, men är ändå nöjd med min insats.
Nästa vecka blir det KM i XC och linje. Ska bli riktigt kul!
måndag 17 augusti 2009
Västgötacup X2 Vårgårda och Uddevalla
Första riktiga tävlingen efter ett lite sommaruppehåll gick i Vårgårda i lördags. Det var en deltävling i Västgötacupen.
Som vanligt efter ett längre uppehåll var jag ganska nervös redan i bilen på vägen dit. Det bådar inte gott tänkte jag. Väl ombytt och uppvärmd släppte nervösiteten lite och jag börjad känna mig i rätt bra form.
Banan var ganska lättkörd och torr till skillnad från förra året. Jag tog mig runt på en hyfsad tid och är ganska nöjd med min insats. Sämre gick det för brorsan som hade krångel med sina klingor och fick bryta.
Som vanligt efter ett längre uppehåll var jag ganska nervös redan i bilen på vägen dit. Det bådar inte gott tänkte jag. Väl ombytt och uppvärmd släppte nervösiteten lite och jag börjad känna mig i rätt bra form.
Banan var ganska lättkörd och torr till skillnad från förra året. Jag tog mig runt på en hyfsad tid och är ganska nöjd med min insats. Sämre gick det för brorsan som hade krångel med sina klingor och fick bryta.
söndag 9 augusti 2009
Trevligt pass på kullen
Kinnekulles cykelled, eller vandringsled om man så vill, är en av få ställen som jag inte ledsnar att köra på. Det har blivit väldigt många varv där de senaste två åren och det är nästan lika kul varje gång. Allt ifrån iskall snöstorm till brännande hetta, från lervälling till torrsprickor.
Oftast cyklar jag ensam eller med KIF. Fast idag var det Skövde CK som jag skulle åka ett varv med.
Kl 10:00 stod jag, Fredrik och Cirre redo trampa iväg från Jerneklev när vi kommer på att det var kl 11:00 vi hade bestämt. Vi fick helt enkelt cykla en liten runda för att få tiden att gå.
När klockan väl var dags kom det tre bilar och en minibuss med cyklister från Skövde. Det var Skövdecyklister högt och lågt i Jerneklev! Kul!
Vi bestämde att åka i någorlunda samlad trupp, eftersom inte alla hittade runt. De har tydligen ett eget berg som heter Billingen där dom brukar träna.
Det blev ett kul pass i lagom distanstempo. Allt funkade bra. Det var bara min klinga, kasset och kedja som gjorde sig påminda om att de bör bytas. Grejerna slits ju så förbannat när man både tävlar och tränar på samma cykel. Brorsan verkade ha samma problem, fast han hade sin tävlingshoj. Men kolfibret höll iaf.
Oftast cyklar jag ensam eller med KIF. Fast idag var det Skövde CK som jag skulle åka ett varv med.
Kl 10:00 stod jag, Fredrik och Cirre redo trampa iväg från Jerneklev när vi kommer på att det var kl 11:00 vi hade bestämt. Vi fick helt enkelt cykla en liten runda för att få tiden att gå.
När klockan väl var dags kom det tre bilar och en minibuss med cyklister från Skövde. Det var Skövdecyklister högt och lågt i Jerneklev! Kul!
Vi bestämde att åka i någorlunda samlad trupp, eftersom inte alla hittade runt. De har tydligen ett eget berg som heter Billingen där dom brukar träna.
Det blev ett kul pass i lagom distanstempo. Allt funkade bra. Det var bara min klinga, kasset och kedja som gjorde sig påminda om att de bör bytas. Grejerna slits ju så förbannat när man både tävlar och tränar på samma cykel. Brorsan verkade ha samma problem, fast han hade sin tävlingshoj. Men kolfibret höll iaf.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)