lördag 17 juli 2010

Ösregn på Kinnekulle

Idag var det vått på leden kan jag meddela. Det var jag och min bror som körde runt ett varv. Det var uppehåll innan, ösregn hela varvet och nu är det uppehåll igen. Vi valde tydligen helt rätt tid. Som Fredrik skrev på fejan så hade vi inte blivit blötare efter ett dopp i Vänern, bara renare.
Eftersom det var ett tag sen leden fick nån väta hann det aldrig bli så mycket lera utan bara fullt med vattenpölar överallt så det gick hålla ganska hög fart ändå.

torsdag 15 juli 2010

Annorlunda träning

Idag har jag varit och tränat på militära hinderbanor. Först sprang vi på den s.k civila banan några gånger. Det hade regnat i någon timme innan och det regnade även när vi sprang vilket gjorde det hela ett snäpp svårare eftersom allting var halt.
Efter den civila banan drog vi på oss full stridsmundering och stack till skogs. Där sprang vi på en bana som var allt annat än bekväm. Trots den torra årstiden var det ändå såpass lerigt att man sjönk ner till knäna på sina ställen. Kul! Hindren bestod bl.a av djupa diken, branta backar och väldigt, väldigt mycket vegetation. En liten å fanns det också som vi givetvis skulle springa i.
Blött, jobbigt och kul!

söndag 11 juli 2010

Långpass på mtb

Idag utgick jag hemifrån och åkte till Kinnekulle via Sjölunda. I Jerneklev stod brorsan och väntade, redo för ett varv på leden. Skara-Johan skulle också varit med, men stranden lockade för mycket så det blev bara vi två.
Det var mycket varmt och hettan gjorde oss väldigt slöa, men vi kämpade på bra och tog oss till toppen i hyfsat tempo iaf.
Efter lite energipåfyllning avvek brorsan i bil från Kinnekullegården och jag fortsatte ensam neråt. Någon mil innan Lasse i bergets grotta mötte jag Jimmy, helt enligt planerna och vi tog sällskap sista biten av leden.
Vandringsleden är väldigt lättåkt och snabb just nu. Mycket torrare tror kag knappast att den kan bli.
På hemvägen genom Lidköping stannade vi till vid Lidl. Jag kände ett akut behov av kolhydrater. Jimmy väntade utanför och två nyfikna ungar kom genast fram och började prata med honom. Den ena frågade bl.a varför han var så svettig. Jimmy sa att det var för att han hade tagit i så hårt. Då frågade ungen varför han höll på med cykelsport när han ändå inte orkar.
Vad ska man svara på en sån fråga?










lördag 10 juli 2010


Efter en lätt frukost i form av en kopp kaffe, lite saft och en liten tallrik med havregrynsgröt stack jag ut på en runda med racern över kullen.
Egentligen skulle jag ha varit på väg till Rättvik nu för att köra Mörksuggejakten, men formen känns inte riktigt hundra så jag bestämde mig för att stanna hemma och träna istället.
Kinnekulle var lika fint som vanligt. Jag åkte ner vid Hjälmsäter, upp på Högkullen och lite andra vägar ner.









fredag 9 juli 2010

Bestulen

Igår skulle vi köra lite mtb i Råda, jag och Jansberger. För att slippa ha pumpen i ryggfickan under skogskörningen ställde jag den på ett lämpligt ställe mot en skjulvägg på kyrkogårdsparkeringen. Helt synlig för att inte glömma den på hemvägen. Tankspridd som jag är åkte jag givetvis ifrån pumpen på hemvägen. Ingen fara, tänkte jag när jag kom hem. Den kan jag ju hämta på morgondagens cykeltur. Väl framme i Råda idag så var pumpen spårlöst försvunnen. Störande! Dels hade det inte gått många timmar sen jag ställde dit den och dels kan det omöjligtvis ha passerat speciellt många människor där, men det räckte tydligen för att någon sinnesrubbad person ska ha burit med sig den hem. Eller kan det vara så att någon vänlig själ har lämnat den till hittegodsavdelningen hos polisen? Tror knappast det, men jag ska kolla iaf.
Att inte folk kan låta andras saker vara ifred? En annan gång blev jag av med en stropp som jag hade lämnat utanför bilen i Jättadalen. Tur att jag hade låst in cykelstället iaf.
Nu var det inga större värden i varken stroppen eller pumpen, men det är oerhört irriterande att inte kunna ställa ifrån sig nånting utan att vara rädd för att någon ska komma och stjäla det.



Vid den här väggen var det
sista jag såg av min pump

måndag 5 juli 2010

Ränneslättsturen

28 grader varmt och solsken!
Jag gillar när det är varmt och kände mig laddad när starten skulle gå. Benen svarade riktigt bra och jag var jättesugen på att göra ett bra lopp.
Efter några mil tyckte jag att tempot var för lågt i min klunga, iaf på singeltrackspartierna och det fanns det rätt gott om. Så jag gick om klungan på ett lämpligt ställe och jagade framförvarande klunga. Jag kom ganska snabbt ikapp två cyklister och åkte med dem ett tag. En stund senare kom Börje och nån mer ikapp och anslöt sig till vår klunga. Börje var på hugget och trissade upp tempot ordentligt och gick ifrån efter några kilometer. Själv avvaktade jag lite i klungan och tänkte börja köra hårdare efter langningen. Mina ben var nämligen inte så kvicka längre.
Ca fyra mil in i loppet fick jag förmodligen vätskebrist eller nåt, jag blev fullkomligt tvärslut. Jag fick slita som en gris för att inte tappa klungan, men strax efter langningen körde jag omkull lite lätt i en backe och blev avhängd. Mil fem och sex var en stor plåga, men efter att ha fått i mig stora mängder vatten i en vätskedepå började jag känna mig piggare igen och kunde trampa i mål i hyfsat tempo.

torsdag 1 juli 2010

Rolig singeltrack i Råda


Var ute ett pass på mtb:n med Micke förut. Det blev minst sagt ett lyckat pass.
Vi började med några trevliga backintervaller vid utsikten i Råda. Jättebra backe att cykla i. Sen åkte vi in i skogen på den andra sidan för att köra lite XC. Det var riktigt kul, för vid sidan om stigarna som normalt sett är väldigt igenväxta så här års hade det gått en mycket vänlig man med röjsåg och röjt undan gräs, sly och andra störande saker. Helt otrolgt!

Var nära på att köra på en
huggorms-bebis, men den
klarade sig som tur var.